Jag drabbades av utmattningssyndrom, inte att förväxla med utmattningsdepression. Dels på grund av att jag under väldigt lång lång tid ( i själva verket hela livet) har arbetat alldeles för mycket och för hårt och dels på att jag har haft en jobbig barndom och sedan barnsben aldrig tänkt på mig själv.
Den 12 oktober 2007 sa det bara STOPP på jobbet. Jag ringde till vårdcentralen där jag bor och fick en akuttid – jag kände att jag inte klarade en enda sekund till… på den vägen är det nu och i skrivande stund är det drygt 4 år sedan.
Jag hade känt mig mobbad på jobbet under en längre tid och arbetade exempelvis under 2005 mer än 300 timmar utöver min ordinarie tid – utan övertidsersättning, vilket chefen hade förhandlat bort året före mot en extra semestervecka !?!
Jag reste också runt om i Europa och deltog i kurser och möten vilka ofta började på en måndag eller slutade på en fredrag, vilket gjorde att även någon av helgdagarna togs i anspråk av resandet för att kunna vara på plats. Tidspressen tog inte slut där… Pressen var enorm!
Mer om detta i min Blogg
